Tankar..

Jag ska som sagt skriva ner en resa jag är med om. En resa att se en i ens närhet förändras.

Min pappa finns än (och jag hoppas det fortsätter så en lång tid framöver..) men han är förändrad.
Förändrad på det sätt att denna jä..a cancer gjort att han blivit tvungen att göra en avancerad operation för att öka chanserna att överleva. Denna operation har förändrat pappa. Jag kan inte i min vildaste fantasi förstå hur det känns att inte kunna tala eller äta vanlig mat.

Att behöva kommunicera på annat sätt än med talet och inte kunna äta är en stor omställning för min pappa och även för oss i hans närhet.

Att veta att man måste se till att få i sig fyra påsar med näring via en Peg (och varje "måltid" tar ca två timmar) gör att man blir begränsad i sin vardag. Att veta att man livet ut kommer ha en track som man andas ur och därmed inte heller kunna känna lukter längre
Ja jag kan inte fatta allt min pappa gått igenom och fortfarande går igenom.

Lägg därtill alla bakslag som kom efter den avancerade operationen som gjorde att han hamnade på IVA mer än den gången efter operationen.

Ja ni kanske förstår att det snurrar en del tankar i huvudet. Nästa inlägg kommer handla om starten på denna resa..

Tillsammans

 

 

 

 

 

 

 

 

Anledningen

till att jag skapar denna blogg är för att jag känner att jag måste skriva av mig.
Varför inte göra det på en blogg där andra som kanske hamnar i en liknande situation kan ta del av det jag skriver.

Den här bloggen handlar om mina tankar som anhörig till en som fått cancer.
Min pappa fick diagnosen cancer i maj 2011 och har sedan dess gått igenom en massa olika undersökningar och operationer.

Jag kommer här skriva ner mina tankar om allt som hänt och hur allt fortlöper.
Observera dock att detta är min tolkning och min uppfattning av vad som hänt och händer. Min pappa kanske har en lite annorlunda syn på detta och så även läkare, andra anhöriga och övriga som på något sätt varit/är involverad i detta.
Jag kan inte garantera att jag förstått allt rätt eller minns allt till hundra vad som sagts och gjorts.
Jag känner bara att jag måste skriva av mig.